Det regnade hela lördagen och det gillade inte Zita hon tycker inte om när det är blött. Hon fick vara inne i stugan på eftermiddagen medan vi satt upp resten av stängslet. Vi hade dörren öppen så hon kunde gå som hon ville och hon såg oss hela tiden om hon gick ut.
På söndagen så var det uppehåll så då var det full fart på Zita igen, vi satte potatis och Per-Olof skruvade upp solcellerna så allt skall vara klart tills vi kommer med fåren.
När vi gick hem igen så pep Zita så fort det var blött på backen där hon skulle gå och hon lyfte tassarna som om det var hur otäckt som helst men hon sprang hur lätt som helst när vi kom på torr backe.
Så här trött blir jag när jag har gått ända till Västerkjoland, tyck synd om mig.