Klassträff

Har varit i Stockholm för att gå på klassträff med mina klasskamrater från 9f som gick ut 1967.

Jag och min barndomsvän som jag bodde hos över helgen satt på fredagen och pratade om vi skulle känna igen klasskamraterna efter 43 år, vi trodde att vi skulle känna igen några.

När alla började droppa in på restaurangen så blev man överraskad att man kände igen de flesta tjejer men killarna var det svårare med. Det kanske berodde på att de flesta killar hade mycket mindre hår nu en när det gick på skolan.

När vi väl hade hälsat på varandra så försvann alla år det var som om det var igår vi hade träffat varandra. Det blev mycket tal om skolåren och mest om vilka bus vi hade gjort och om hur lärarna hade varit. Kvällen gav många glada skratt och roliga minnen. Det bästa var väl att man fick bra kontakt med sina gamla klasskamrater och nya vänner. Vi bestämde att vi skall träffas en gång per år i fortsättningen, så nu håller vi tummarna att det blir så.

Jag blev bjuden på middag till en av mina klasskamrater redan veckan efter. Hon bor inte långt från min systerdotter som jag bodde hos veckan efter helgen. Även hennes tvillingsyster var där, vi hade det lika trevligt då och vi kommer att träffas när jag är nere i Åkersberga.

Det är ett gäng tjejer från klassen som har bestämt att komma upp och hälsa på mig till hösten, de var så fascinerade av hur jag bodde. Nästan alla i klassen hade varit inne på vår hemsida och sett gården. Och att världen är liten fick jag erfara för en klasskamrat har en stuga på andra sidan Kallsjön så han visste exakt var jag bodde en annan hade åkt förbi gården för att åka till Kolåsen men ingen visste ju att jag bodde där.

Jag vill tacka Lena och Annica med familj för deras gästfrihet så jag kunde gå på denna klassträff. Kommer att ha denna dag länge i mitt minne.

Jag måste en än gång kritisera snöröjningen i södra Sverige den är USEL. Det snöade på onsdagen och det var inte plogat på torsdag morgon. Det kom en jordbrukstraktor sent på torsdag eftermiddag och hade någon liten plog så han lade snön på vägkanten så vägen blev mycket smalare så det var svårt att mötas. De stora vägarna var också väldigt dåligt plogade, de får ju inte iväg snön utan den ligger ju kvar på vägkanten och så lämnar de en massa snösörja kvar på vägen. Denna snösörja blir det när man saltar vägarna när det är en massa snö på vägen. Varför plogar de inte först och om det blir halka efter det så kan de salta så slipper de snösörja. Och så dessa trafikanter som inte kan anpassa hastigheten efter väglaget utan skall fram först, kör om utan att ha någon sikt och skulle helst ha varit framme igår. Detta beteende har trafikanter tyvärr över hela landet, men det är ju farligare när man inte har någon riktig snöröjning. Som alltid tycker jag synd om trafikanterna i södra Sverige som måste ha dessa dåliga vägar. Tycker att ni skall kräva bättre snöröjning av vägverket.

Väghållning

Har varit nere i södra Sverige och jag förstår nu varför det händer så mycket olyckor när det kommer snö. Det fanns ingen snöröjning utan det var bara saltning och det var flera centimeter snösörja på vägarna. Det fanns ingen snöröjning ens på europavägarna och det är uruselt. Såg inte till några plogbilar på flera dagar utan de kom när snösörjan hade blivit till is istället.

Har aldrig sett en så dålig snöröjning någon gång tidigare. Föreslår att södra Sverige skickar sin personal som har hand om snöröjningen på kurs i norra Sverige. Jag tycker synd om de som bor där och skall ha denna kaos vad det gäller snöröjning.

Nu behöver vi inte fundera på varför det händer så mycket olyckor i södra Sverige när det kommer snö utan nu vet vi.

Barnbarn

En tid innan jul var Nellie sjuk och farmor skulle passa henne när mamma och pappa arbetade, eftersom hon är väldigt mammig just nu så blev hon lessen när mamma skulle gå men det gick fort över. Det blev att Nellie grät så fort farmor kom innanför dörren till dem även om jag bara hälsade på, hon var livrädd att mamma skulle gå för det hade hon gjort förrut när farmor kom. Men det kommer nog att gå bättre när hon har varit på dagis lite längre.

Vi har varit nere och hälsat på barnbarnen i Västerås ett par dagar, Ellida och Hermine blev 2 år den 28 december. Flickorna var inte blyga denna gång utan de kom till oss nästan på en gång. Vi var på konsert med kören som Kristina sjunger i och det var en mycket bra konsert, tack för att vi fick tillfälle att höra den. Man ser vad mycket man missar när man ser dem sällan men det är svårt att träffas oftare eftersom det är så långt emellan oss. Vi försöker att istället ta tillvara på tiden när vi träffas. Ellida och Hermine kunde säga farfar när vi kom ner men sista dagen vi var där så började Hermine att säga farmor och då blev jag lycklig.

När vi kom till Frösön vid hemfärd så startade inte bilen och Per-Olof hade sagt innan vi åkte att vi skulle ta L200 för att vara säkra på att den skulle starta men tji fick han, vi lyckades till slut att få den att starta efter en del besvär så vi kom hem till slut.